ADOPTERAD
Som vissa, eller många kanske har förstått så är jag adopterad. Fick ju en fråga ifall jag kunde berätta lite om det, visst kan jag det!
Jag är adopterad från Lettland. Om någon frågar mig ifall jag minns något där ifrån så är svaret nej. För jag var endast 7 månader gammal när mina nuvarande föräldrar Marie och Henry kom för att hämta mig. Kvinnan, eller tjejen som är min biologiska mamma heter Svetlana och var endast 15/16 år när hon födde mig. Det är olagligt att göra abort i Lettland, så hon var tvungen att föda mig. Direkt efter jag var född blev jag lämnad till ett barnhem i huvudstaden Riga och fick namnet Nadezda. (Som betyder "hopp" på Lettiska!) Jag vet ingenting om min biologiska pappa, så förmodligen så vill han vara anonym eller en kille hon inte har velat ha kontakt med. Allt vi vet om henne är hennes namn och ålder, hon berättade inte mycket för dem på barnhemmet.
Jag är väldigt glad att hon lämnade bort mig, hon kunde lika gärna ha dumpat mig i en sjö eller något, men klok som hon var lämnade hon mig till ett barnhem. Det är många som har frågat mig ifall jag vill träffa min biologiska mamma, men svaret för mig är både ja och nej.
På ett sätt ja: För det vore väldigt intressant att veta hur hon såg ut, hur hon blev gravid, varför hon lämnade bort mig, hur det kändes osv. Alla frågar som man skulle vilja veta, men aldrig fått några svar!
Men på ett sätt nej: För jag trivs som jag har det! Jag tänker inte alls mycket på att jag är adopterad, om jag skulle få kontakt med min biologiska mamma så skulle min värld aldrig bli den samma igen. Och jag är väldigt tacksam för hur jag har det med min familj, vänner och område. Jag har en mamma som älskar mig av hela sitt hjärta, som jag betyder allt för. Jag är verkligen sjukt glad att just hon blev min mamma. Finns inga ord för hur underbar hon är. Hon förtjänar det bästa. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Kunde aldrig fått en bättre mamma. Och en pappa som gör allt för att få min uppmärksamhet och älskar mig otroligt mycket.
Jag kunde lika gärna ha bott på gatorna i Riga nu och inte haft tak under huvudet, eller i värsta fall varit död.
Ursäkta att det blev så långt, men när jag väl började skriva så kunde jag inte få det att sluta.
Hoppas du fick svar på dina frågor!
Jag är adopterad från Lettland. Om någon frågar mig ifall jag minns något där ifrån så är svaret nej. För jag var endast 7 månader gammal när mina nuvarande föräldrar Marie och Henry kom för att hämta mig. Kvinnan, eller tjejen som är min biologiska mamma heter Svetlana och var endast 15/16 år när hon födde mig. Det är olagligt att göra abort i Lettland, så hon var tvungen att föda mig. Direkt efter jag var född blev jag lämnad till ett barnhem i huvudstaden Riga och fick namnet Nadezda. (Som betyder "hopp" på Lettiska!) Jag vet ingenting om min biologiska pappa, så förmodligen så vill han vara anonym eller en kille hon inte har velat ha kontakt med. Allt vi vet om henne är hennes namn och ålder, hon berättade inte mycket för dem på barnhemmet.
Jag är väldigt glad att hon lämnade bort mig, hon kunde lika gärna ha dumpat mig i en sjö eller något, men klok som hon var lämnade hon mig till ett barnhem. Det är många som har frågat mig ifall jag vill träffa min biologiska mamma, men svaret för mig är både ja och nej.
På ett sätt ja: För det vore väldigt intressant att veta hur hon såg ut, hur hon blev gravid, varför hon lämnade bort mig, hur det kändes osv. Alla frågar som man skulle vilja veta, men aldrig fått några svar!
Men på ett sätt nej: För jag trivs som jag har det! Jag tänker inte alls mycket på att jag är adopterad, om jag skulle få kontakt med min biologiska mamma så skulle min värld aldrig bli den samma igen. Och jag är väldigt tacksam för hur jag har det med min familj, vänner och område. Jag har en mamma som älskar mig av hela sitt hjärta, som jag betyder allt för. Jag är verkligen sjukt glad att just hon blev min mamma. Finns inga ord för hur underbar hon är. Hon förtjänar det bästa. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Kunde aldrig fått en bättre mamma. Och en pappa som gör allt för att få min uppmärksamhet och älskar mig otroligt mycket.
Jag kunde lika gärna ha bott på gatorna i Riga nu och inte haft tak under huvudet, eller i värsta fall varit död.
Ursäkta att det blev så långt, men när jag väl började skriva så kunde jag inte få det att sluta.
Hoppas du fick svar på dina frågor!
Kommentarer
Postat av: JENNIFER
hihi vad gullig! <3
Trackback
